Bokrecension om ”Pojken i randig pyjamas” av John Boyne
Själva boken handlar om Bruno som är en ung pojke och han lever ett bekvämt liv i Berlin under andra världskriget, hans pappa är SS-officer och blir kallad till tjänst i ett av nazisternas koncentrationsläger och hans familj måste flytta dit. Uttråkad av den nya tillvaron börjar Bruno en dag ge sig ut på upptäcktsfärd i den närliggande skogen och där finner han en jämnårig judisk pojke i randig pyjamas sittande bakom ett taggtrådsstängsel. En oväntad vänskap inleds och är svår att skiljas från.
Boken är väldigt förstående och sorglig, man får verkligen en bild hur det kan ha varit både för Bruno och för judarna, förut förstod man inte sig på det som hände på ett koncentrationsläger för man trodde att det var en bra plats där judarna gillar att vara. Koncentrationsläger innebär ju bara att jobba och gasas till döds, judarna straffas för vad dom är och inte för hur dom är. Vänskapen mellan Bruno och den judiska pojken är väldigt förstående men också väldigt svår, han gillar ju pojken ändå om han är jude och han är villig att göra allt så att dom inte ska skiljas åt. Bara för att man är jude så behöver man inte vara en dålig människa, det handlar ju om hur man är och inte vad man är. Man borde inte döma folk som är annorlunda för nu blev ju ändå ett barn som har en pappa som gör detta med judarna vän med en av dom, han verkar ju inte bry sig vad pojken är för att han gillar honom ändå.
Boken är också blivit till en film och den är lika bra som boken, jag var nära på att gråta på båda. Det är ju hemskt hur det var förut och jag kan inte fatta att några människor gick med på det, det lägret var ju på liv och död. Man dog ju ändå i slutet men det var inte värt det för många, tänk bara om dom som såg till att dom dog bara tänkte om det var rätt eller fel. Nu för tiden så kan man gilla vem som helst för hur den är och inte för vad den är, det borde alla gjort då också tycker jag.
bildkälla: adlibris.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar