Ibland kommer det diskussioner i olika sammanhang om vilka böcker som barn ska läsa och då höjs röster som säger att det inte ska vara våld, död, sorg, förlust, övergrepp, etc. Som om att de hemska sakerna försvinner om vi inte pratar om dem eller läser om dem. Jag skulle inte tro det. Hur ska vi vuxna kunna prata med våra barn om vi låtsas som om vissa saker inte finns, saker som kanske till och med finns i deras vardag? Det finns en risk att de barnen känner att de inte är viktiga, att deras erfarenheter inte räknas, att deras tankar inte räknas, att deras känslor inte räknas.
Ni barn och unga är alla olika människor, ni har olika tankar, känslor och erfarenheter. Som jag ser det är böckerna bland annat till för att ni ska läsa om sådant ni känner till men kanske inte kan sätta ord på, att tänka er i (och känna er in i!) andras situation, att tänka och känna om livet. Det är inte alltid helt enkelt och då kan vi alla behöva stöd, det stödet går att hitta i litteraturen. Kom till biblioteket så hittar vi det som du vill och behöver läsa om. Välkommen!
/Malena